Skräpsamhälle!

I fredags började jag bygga mitt samhälle av skräp och idag färdigställde jag det. Efter en helg fylld med annat kunde jag ta ett steg tillbaka och med nya ögon se vad som saknades i mitt samhälle.

Jag började bygga utifrån en vag idé och ju mer jag byggde ju klarare blev mina tankar över vad jag höll på att bygga. Men mitt samhälle började även leva sitt eget liv kändes det som. Det var väldigt roligt att se hur man utifrån skräp kan bygga upp skulpturer som blir så intressanta och även vackra på sitt sätt (vacker är ju annars inte något jag brukar förknippa med skräp). Att bygga med skräp är verkligen något jag kommer att göra med barnen. Det är ett material som verkligen uppmanar till kreativitet kan jag tycka för att det tar fokus från att skapa "fin konst". Istället tvingas man skapa något helt nytt utifrån de färdiga skräpdelarna. Jag tycker det stämmer bra in på Vygostkijs teorier om hur verklighet och fantasi hör ihop; att fantasi består av olika fragment av verkligheten som sammanfogas på ett nytt och oväntat sätt. Skulpturerna vi skapat har sen blivit kristalliserad fantasi! Ett verk av vår fantasi som nu finns i verkligheten.

I skulpturbyggandet kan jag se hur flera olika ämnen får plats. Det mest uppenbara är matematik. Att bygga skulpturer handlar om att sammanfoga former till nya former och att låta skulpturen ta plats i rummet och allt det är matematik. Det är ett bra tillfälle att prata med barnen om geometriska figurer. Jag fick även problem med tyngdkraften när jag byggde min skulptur. Den ville hela tiden rasa ihop! Men jag löste det tillslut och skulpturen står nu i rummet och tar plats. För barnen är det ett bra sätt att öva sig i problemlösning och tänka kreativt. Att lyckas lösa problemet och skapa något eget stärker tron på sig själv.

Vi har bara varit på HDK en vecka, men jag känner redan att jag lärt mig massor som jag kommer ta med mig. Jag tänkte på det som Ken Robinsson sa om att vi utbildar bort kreativitet i dagens skolor. Det är ju helt hemskt! Men jag tycker den här kursen är ett litet motbevis. Den visar att det finns plats för kreativa kurser, och att de är minst lika viktiga som att lära sig skriva en uppsats. Jag tror mina kommande barngrupper kommer få mer ut av mig som pedagog om jag kan inspirera till kreativitet och använda mig av estetiska läroprocesser än om jag skriver ännu än vetenskaplig uppsats.