The way things go

Filmen vi såg om dominoeffekten tycker jag var talande för kursen hittills. Hur en liten sak kan få nästa i rullning som leder till nåt större, och allt bara rullar på utan ens påverkan.

B visade på sin föreläsning en bild på ett stort hus.Huset fick mig att tänka på en bok jag har hemma. När jag senare satt och läste om sokratiska samtal och skulle välja bild tog jag fram den boken och där fann jag flera bilder som jag ville ta med till skolan.

Bilder föder nya bilder och nya tankar. I det sokratiska samtalet kom det fram flera nya tankar om bilden som jag inte tänkt på. Jag tycker om att prata om bilder och att göra det med barn är extra intressant. Det är ofta så intressanta tankar som kommer fram. Och dessa tankar leder sen vidare till något nytt, kanske kan de vara grunden i ett tema. Dominoeffekten igen.

Det är nåt speciellt med estetiska läroprocesser som får hjärnan att tänka ett varv längre och tänka nya tankar. Utan kreativiteten skulle vi stå och stampa på samma ställe hela tiden.

Förändring och nyfikenhet. Två av orden i mitt samhälle.
Byggandet av samhället har också det skett i olika steg som bygger på det föregående. Jag har kastats ut i förvirringen och har börjat samla på mig material, men förvirringen är fortfarande överhängande. Men det är skönt att vara förvirrad. Att inte veta vad som ska hända här näst. Jag tror det är ett bra sätt att arbeta med barnen. Man tar fokus från den färdiga produkten och istället kan man ge sig hän åt processen, åt att lära sig tänka i nya banor. Det är ett arbetssätt där alla får chansen att utvecklas för att det är så fritt; det finns inget rätt eller fel.
Det ska bli intressant att se vad som händer imorgon när jag börjar bygga...