Fråga på!

Förra veckan var smekmånaden. Allt gick bra. Alla var överens. Det var roligt. I måndags började det hårda arbetet. Vi började diskutera vårt upplägg, ställa frågor till gestaltningen. Vad vill vi visa? Hur kan det tolkas om vi gör på ett annat sätt? Vad säger vi genom att göra så här? Det blev mycket prat och inte så mycket göra. Det är bra att vi pratar om vad vi ska göra, men jag tror att vi lär oss mycket av att göra också. Jag vet att jag lär mig mer när jag får göra! När vi spelar upp scenerna märker vi vad som funkar och vad som blir konstigt, vi märker hur scener helt plötsligt bytt betydelse för att de hamnat i en ny kontext. Efter att ha pratat mycket och spelat upp allt insåg vi att det var en del scener som helt enkelt inte funkade längre. Scenen med "absurda frågor" var en av dem. Jag tycker om den scenen så som den var när vi spelade upp den i vår lilla performance, men nu när den hamnat bland allt annat stod den för något annat, och den passade inte in längre. Det kändes lite sorgligt att ta bort den, men det var för helhetens bästa. Kill your darling!

I tisdags kom N och M och tittade på vår performance och hade handledning med oss. Det kändes väldigt bra att få höra hur de uppfattade de olika scenerna och hur de tänkte. Vi pratade mycket igen och det jag verkligen lärt mig är att argumentera för hur jag tänker. Även om jag inte alltid säger rakt ut vad jag tänker så tänker jag väldigt mycket och argumenterar i mitt eget huvud. Och hjälp vad trött man blir av det! Att kreativa arbetsprocesser skulle vara något slappt som man gör för att det är "lite kul" blir ju uppenbart att det inte stämmer. Jag kommer hem varje dag och är helt slut!

I fredags var jag på konsthallen och där möttes jag av ett verk som bestod av massa frågor skrivna på ett stort papper. Det kändes jobbigt på en gång och jag kunde inte annat än tänka på alla tusen frågor vi ställt till vår performance under veckan som gått. Jag lämnade verket utan att sätta mig in vidare i vad det ville säga. Jag ville bara bort från alla frågor!

Nästa vecka hoppas jag det känns bättre. Nu har jag haft helgen på mig att distansera mig och på måndag kan jag nog se det hela med nya ögon och inse att det vi lyckats skapa faktiskt är bra och faktiskt säger något viktigt. Men som M påpekade så kommer vi aldrig äga vårt verk. Åskådaren kommer alltid ha sin egen tolkning (precis som jag hade av verket på konsthallen). Men det känns viktigt för mig att jag kan stå för det vi visar upp, att jag tycker om det vi skapat.